Sånger och dikter om Måseskär
Författad av f d lärarinnan på Måseskär, Blenda Johansson
Ytterst på bergets häll
Glattspolad kal och grå
Står jag en fager kväll
Blickar mot himmel blå
Solen sig sänker snart
Månen istället klar
:/: Tävlar med skenet
Från Måseskärs fyr
Stunden med åsklikt dån
Slungas ett vredgat hav
Gömmande havets son
Djupt i sin våta grav
Än ligger stilla sjö
Spegelklar kring vår ö
:/: Blånande våg du är
Nyckfull men skön
Menar du ledsnaden
Ute vid fyren ber
Kommer du hit min vän
Längre ej så du tror
Här uti lugn och ro
Lyckliga männ’skor bo
:/: Tidtals jag själv
Får mig räkna till dem
Ack lilla Måseskär
Med dina hällar grå
Är mig så sällsamt kär
Kan jag ej själv förstå
Himmel och berg och hav
Annat jag ej vet av
:/: Här, och det övriga
Räknar ej jag.
Författare: Carl S. Lindblad, kapellpredikant på Käringön, 1901 – 1915
Därute på den kala ö
har Gud och kung dig satt.
Till grannar har du hav och sjö
och vilda Kattegatt.
Du ser hur solens röda klot
och sänker ned i våg:
Och stormens kamp och hot
så mången natt du såg.
Din klara lampa tänder du,
när dagens sol gått ned.
Den blir en vänlig stjärna nu,
som visar rättan led.
Och seglarn gläds i sin båt,
när blott din blink han ser.
Den är guds finger på hans stråt,
liksom en vän den ler.
Var seglarn komma må ifrån,
du lika trofast ser.
Åt Newas folk, åt Albions son
du samma hälsning ger.
När vågen yrt i skutans topp
du gnidit rutan blank
och skruvat lågan högre opp,
att skutan icke sank.
Och när från Shetlands skär
sig letar Morlands son
Han Hållö ser och Hamneskär
och Skagen långt ifrån.
Men kärast, kärast dock bland dem
din treklipp honom är.
Den säger: Här du har ditt hem,
och din mor, din hjärtans kär.